Saknaden är enorm

Många har frågat mig vad som hänt med min pappa och jag har bestämt mig för att skriva det! Jag pratade med mamma om detta först och hon tror det kan vara nyttigt för mig att skriva av mig.... Jag kommer inte skriva i detaljer och kommer verkligen inte att skriva allt, för att visa saker är personliga. Men kommer försöka skriva så noga som möjligt så ni förstår!   OCH denna text skriver jag till min pappa, för jag har alltid haft frågor men aldrig fått svar så texten är till dig pappa!

Kommer du ihåg när du och jag satt i soffan i vår gamla sova, jag hade på mig en av dina fotbollströjor och den var som en klänning på mig och du skrattade lika mycket varje gång du kollade på mig! När dem gjorde mål (kommer inte ihåg vilket lag det var) och vi båda skrek så högt att grannarna kunde höra oss, när mamma ställde sig vid dörröppningen och skrattade åt oss och sa att vi inte var friska haha...... Kommer du ihåg när jag vann min match och du var så lycklig för att det var mitt första mål i hela min fotbollskarriär att när vi kom hem så gav du mig en av dina absolut favorittröja? Vi satte upp den på vägen för heder!  Kommer du ihåg lappen du gav mig någon vecka innan jag fyllde 8 år gammal, kommer du ihåg vad du skrev? :) "Alexandra, du är den vackraste, underbaraste och den mest älskade ängeln, barnet och prinsessan i världen! Ditt leende kan ingen låta bli att inte le till, ditt skratt är det härligaste skrattet ett barn kan ha, dina ögon är lika fina som att kolla på solnedgången, ditt hår glänser som om det vore vatten! Alexandra, mitt första barn du gör mig stark, jag vet att jag inte har haft en fin bakgrund bakom mig men jag har lovat mig, dig, Katarina och ALLA att jag ska och att jag har förändrats! Så jag vill bara tacka dig att du kom! Hälsningar din farsa!
Pappa vet du vad, jag har hänt upp den på väggen idag! Den sitter ovanför mitt skrivbord! Och varje gång jag läser den så får den mig att le!
Kommer du ihåg den natten jag inte ville sova för att jag ville vara med dig? Det gör jag, hehe du blev lite irriterad på mig men jag hade  bestämt mig för att inte sova i min säng utan ville sova i din famn. Och till slut somnade jag där, i din famn..... Jag vaknade upp bredvid dig och mamma, en av dem härligaste stunderna ett barn kan ha!
Kommer du ihåg när jag tog min boll och ställde mig framför dig i köket med bollen i mina händer, jag sa ingenting utan bara kollade på dig... haha du bara "nej inte nu, jag läser tidning. Om en liten stund okej?" Jag sa fortfarande ingenting utan bara kollade på dig och till slut kom ditt skratt och bara "Okej då, kom så går vi ut och spelar fotboll" Saknar att bara kolla på dig och du veta vad jag menar!
När jag fyllde 9 år så var du tvungen att åka och jobba :( Men när du kom hem så hade du en fotboll med dig, och där hade du skrivit "Min älskade prinsessa, förlåt för att jag inte varit hemma men jag lovar dig jag ska gottgöra det vad du än vill" Haha kommer du ihåg vad du trodde att jag skulle välja? Du trodde att jag skulle säga resa men jag valde att få en heldag med dig, bara en HEL dag med dig pappa! Du trodde jag skämtade men du insåg fort allvaret hehe :) Men jag fick den aldrig :(
Tiden gick och du var mer och mer upptagen med "jobbet" när du kom hem så orkade du inte göra någonting utan du gick direkt till duschen och sen gick du och lade dig! På helgerna var du knappt med oss då heller, då gick du ut med dina polare till puben! Jag bad om din och min heldag men du sa någon annan gång, jag undrar när menade du med någon annan gång?
En dag så slutade du tidigare för att du ville vara hemma med oss din familj, du kände att du inte varit hemma och spenderat tid med oss så mycket. Jag blev jätte glad men inget hände..... När du kom hem gick du och lade dig och när jag väckte dig så skulle du dra ut till puben med dina polare, vad hände med att spendera tid med familjen då?
Kommer du ihåg den gången jag frågade om vi kunde spela fotboll, du skrek ut mig! Du skrek att jag är jobbig, ditt största misstag i livet och att jag bara är i vägen! Och sedan stack du ut igen! Vad gjorde jag för fel pappa? Det var en enkel fråga ju?  Du sa aldrig förlåt.... Ända sedan dess ser jag mig själv som en förlorare som ett jävla misstag! Mamma säger att du inte mena det men det sa du aldrig! Om du inte menade det skulle du väl sagt det? Men det gjorde du aldrig så.....
Tiden gick och nu fyllde jag 9 år.... Jag var tvungen att spela match på min födelsedag och var fly förbannad för att du var ledig också..... Jag ville stanna hemma med dig och fira min dag med dig och familjen men du skickade ut mig och tvingade mig till matchen men du följde inte med... Du sa att du skulle ordna en sak för mig om jag stack iväg.... När vi kom hem så var du inte hemma, ingen lapp på bordet, dörren eller kylskåpet! Vart var du?  På natten hörde jag dig komma hem och skrikande och sa att du hade din familj! Du skrek på mamma och sa att du hatade henne! Varför pappa? Jag förstod inte då men idag gör jag det.....
Du sa inte grattis på min födelsedag! :( Varje dag när du gick hemifrån för att vara med dina "polare" så blev mamma ledsen och började gråta....
Vi skulle ju vara den perfekta familjen pappa.... Vad hände med det?
Jag frågade minst varje dag 'hur är det pappa' men du gav mig samma gamla falska svar som alltid ju 'Jag mår bra sluta oroa dig' Jag litade på dig... Men ångrar mig grovt idag, varför ljög du framför ansiktet på mig? Vi skulle inte ljuga ju...
10 år gammal pappa. Jag blev 10 och du var ännu en gång inte hemma! Utan du var ju på "puben"
Vet du vad pappa? Jag satt utanför dörren och väntade på att du skulle komma hem.... Det var dags för lunch och du var fortfarande inte hemma! Vart var du?
Precis innan jag vänder mig om för att gå in så ser jag två män gående mot mig.... Jag såg brickan på deras uniform och kände igen den... Det var polisen..... Vad har du gjort? Var är du? "Hej, jag söker Katarina är hon hemma?" Frågar den ena mannen! Varför kom du inte med dem för? Jag vänta på dig ju.....
"MAMMA, polisen är här!" Hon kommer i full fart mot mig och drar in mig till sig.... "Hej?" "Hej" säger den ena polisen och dem båda tar av sig sina kepsar/mössor? Varför gör dem det?
"Vi beklagar sorgen men din man är död..." Mamma börjar gråta, "VA" skriker jag chockad!
Varför ljög dem pappa? Jag stod och väntade på att dem skulle säga "Vi bara skämtade, han vill att ni ska följa med oss"  Men dem sa ingenting utan bara stod där! Mamma satte sig ner bredvid mig och kramade mig hårt och grät, jag försökte kolla in i bilen för du skulle sitta där ju....! Varför såg jag dig inte där! Varför sa dem inte vi skämtade? VARFÖR?

Om du hade sagt till oss och inte bara gått och låtsas att allt var en dans på rosor och ingenting var fel så hade du varit här vid oss idag pappa!
Dem säger "Allt händer för en orsak" men jag ser ingen orsak i detta!
Gud ville ha tillbaka sin älskade ängel men pappa det var för tidigt! FÖR tidigt!
Det skulle ju vara DU och JAG för alltid! Kommer du ihåg? Men för alltid var inte så långt som jag trodde!

För varje dag som går så saknar jag dig! Det går inte en enda dag utan att jag inte tänker på dig! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta i mina ord och i mina tankar!

Juste det pappa, Barcelona vann idag överlägset! Hehe, men jag vet att du kollar på fotbollen där ifrån. Och du har många som du kan hålla på med eller hur`;) Hehe, bara jag som saknar en partner då? :( Men jag tar din tröja och sätter den på en av dem stora nallarna så dem är någon bredvid mig i alla fall :)

Saknaden är Enorm Pappa! Rest In Peace!