Har fått hur många frågor som helst om hur det är att leva efter att sin pappa dött och hur det känns efteråt! Så nu tänkte jag lägga ner lite "energi" för att berätta för ER ALLA!!
Ja, jag var ganska ung när jag förlorade han, men det gör lika ont att förlora honom då som det hade gjort om jag hade förlorat honom idag! Det hade nog varit mer annorlunda om han hade gått bort när jag var 2- år än 5+ år liksom! Hoppas du förstår vad jag menar!
På julen kommer det alltid att vara tomt utan han här! Han var liksom alltid den som väckte mig på morgonen, gav mig en puss på pannan och lyfte ut mig till köksbordet. Som ALLTID gav mig en "hemlig" julklapp på morgonen (det var alltid en bratz) haha. Mamma visste om det men sa liksom aldrig något om det, utan bara smilade :) Han var den som jag alltid spelade med på julen, alltid han och jag! Och vi slog alltid alla andra, vi vann alltid! Vi var liksom oslagbara!!
Hur det är? Jo det ska jag berätta för ER!! Det kommer alltid vara TOMT!! ALLTID!! OCH det är inte frågan "Hur"man kan leva utan sin pappa utan mer man "MÅSTE" leva, eller ja i alla fall försöka =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar